Hjäter Dam och kärleken

Hur kan man säga att Hjärter dam inte behöver vara orolig för kommande samtalet när kontentan av det är att avsluta allt? Hur kan man kalla sig själv för en ärlig person då? Hur kan man snacka så mycket skit? Hur kan man släppa någon som man påstår sig tycka så mycket om. Hjärter dam önskar tvångsmärkning av alla skitsnackande människor så att hon slipper träffa på någon mer, och de finns tydligen i hela världen, i England med. Blä... Skit...

Jodå, han kom, engelsmannen och vi firade ett underbart nyår tillsammans, för två veckor sedan var han även här och firade alla hjärtans dag och nu räknas dagarna ner tills han kommer om två veckor igen...det är mycket nu och de hade även snacket, Hjärter dam och Engelsmannen... Han hade nämligen berättat att något distansförhållande ville han minsann inte ha och då undrade hon nu ett tag efter hur det blev/är med dem, eftersom att han inte ville ge sig in i ett distansförhållande och då svarade han: Nej, jag vill inte ha ett distansförhållande, men har jag något val när jag känner såhär för dig, så hipp som happ har Engelsmannen och Hjärter dam ett distansförhållande.... Och vet ni vad, det suger rätt hårt med distans... Min kompis undrade hur f-n jag orkar och svaret blev: Jag orkar inte, det är skitjobbigt, men jag har inget val. För är det så nu alla kärlekskranka människor där ute, att man äntligen träffar någon som man tycker så mycket om så får man kämpa ett tag och hoppas på en lösning, ex. att han inser att Sverige är ett bättre land för honom :)

Men som ni vet så vill universums krafter inte att man ska ha det så lätt, man ska inte få känna sig för lycklig o.s.v. det onda universum vill att man ska så det lite extra jobbigt och lite extra förvirrat... Hjärter dams kompis har en storebror, den storebrodern har ett gott öga till hjärter dam och under ett bröllop lyckades de veckla in det hela i spritdimmor vilket efterföljdes av nya spritdimmor och en stukad fot ute en partynatt då deras vägar korsades. Så började helt enkelt Storebrodern att höra av sig igen ett tag framöver, facebooks magiska krafter. Han tyckte de borde ses, bara ta en fika eller så, nu 1,5år efter senaste spritdimman. Detta möte sköts upp och sköts upp och han frågade o han ringde och han lät lite smånervös, denna farliga storebror så igår sa Hjärter dam att visst, de kunde ses en sväng efterjobbet. Hon kände sig lugn. England var ett attraktivt land med en mycket attraherande ung man i och storebrorsan tyckte hon faktiskt inte såg så jättebra ut. Så sågs de och oups, han hade visst ryckt upp sig och helt plötsligt var storebrodern riktigt snygg och charmig och jättegullig och Hjärterdam fick sin prövning. Men hon berättade på ett snyggt sätt om Englands vidder så det är hon iaf nöjd med. Men varför måste trevliga personer dyka upp snygga och charmiga och antyda om kärlek när man träffat någon som man gillar och varförmåste den person som man släppt in i sitt hjärta på så förbannat långt bort i en sådan stund?

Hjärter dam har en dejt på nyår! Engelsmannen kommer hit och kysser henne på tolvslaget. 2008 är ett underbart år!

Nu är Hjärter dam tillbaka, både i Sverige och på bloggen... *applåder från publiken*

Var ett tag sedan jag skrev här och kanske har ni gett upp hoppet och tappat bort stigen hit, men jag skriver ändå jag...

Resan var underbar, något jag verkligen behövdemen ingen kärlek, eller det beror helt på hur man ser det. Man må vara blåögd, men när Mr M hörde av sig när jag befann mig i Asien så vaknade mitt hjärta till liv och jag tänkte att kanske denna gången.... Så ja, jag vet, jag kanske får skylla mig själv, men ibland litar jag på människor när de lovar att de vet vad de vill nu, när de överöser en med kärlek i över tre månader, dagligen fram till man kommer hem. Jag vill tro på männsikor som gör upp planer för sommaren, för framtiden, som vill flytta ihop, som säger att man är underbar och gör hans hjärta lycklig. Jag vill liksom inte tro att en sådan människa bara ska dra sig ur direkt man landar i Sverige pga räddsla... Hur ska man i sådana fall någonsin kunna lita på någons ord? Men Mr M snackade bara skit, som vanligt.... Jvla skit. Mitt hjärta frös till is och jag undrar om jag någonsin ska kunna lita på någon efter allt detta?

Ja, jag lovade ju att aterkomma sa snart som det har hant nagot spannande. Nu har det dock inte gjort det an...eller kommer kanske inte ens att gora det, men jag skriver lite anda.

I brist pa annat sa har jag flirtat lite med en mycket sot norrman pa vart hotell, men jag var for seg och nu verkar han ha flyttat harifran...

Med min reskompis finns inget spannande att tillagga. Jag dromde att vi hanglade i natt. Ni fattar, det ar det narmaste som jag far...

Det som ar knepigt att resa med en kille ar arr alla andra tror att man ar ett par sa raggningsfaktorn ar inte sa hog... Och jag vet inte hur bra det gar att flirta med min sangkamrat egentligen. Det ar ju lite kanskeligt. Man vill ju inte flirta for uppenbart for tank om han ar helt ointresserad, pinsamt och sa ska man resa ihop i nagra manader till... Hittills far vi spala kort och gnabba om vem som kan den basta vagen. Lite som ett forhallande utan narhet... Inte annat an att man ibland saknar Mr U. Dar fick man iaf allt i ett forhallande utan forhallandet i sig. (Han ska ju vara singel tills han fyller 30) Men att halla handen pa stan, ga pa bio, ha mysiga hemmakvallar, bjuda pa middag, ha sex osv med en och samma person det raknas visst in i sjalva singellivet...

Nar jag atervander till Sverige finns fyra sma nya bebisar i min bekantskapskrets. Vad e det for babyboom, kunde de inte vanta in hjarter dam ;)

All lycka till er i singeltrasket!

kram

Jo, jag vet att sag lovade att skriva efter att jag lamnat Sverige sa det ar val dags att gora det nu. Fordriver for tillfallet dagarna med sol, bad o kall ol. Inte helt fel. Reser som ni kanske vet med en kille som jag inte kanner innan. Ser bra ut, men ingen karlek i luften an inte, inte ens ett litet hangel.

Att dela rum o sang med en fin kille ar inte helt otrevligt ma jag saga...

Lovar att aterkomma om det hander nagot spannande...

Har hunnit med en del igen nu. Var bland annat på Winnerbäckkonsert med min fina vän, fantastiskt. Tack för ert stöd o tack för att Märta inte helt gått upp i rök.

Har börjat skriva i en "Jag är bra bok...." a`la Mia Törnhed samt dagbok så det blir en massa skrivande o då blir bloggen lidande. Har inte orkat när det varit så mycket men nu när mammao mormor mår bättre kan jag komma igång med allt vanligt igen:)


Som ni vet så har Mr M hört av sig och vem springer man på utanför Spyan förra veckan om inte han. Nykter, fin med sin vän. Han var sitt vanliga gulliga jag och erkände vilket svin han varit. Sedan har han hört av sig några gånger o vill ses, men jag har inte kunnat så han får skylla sig själv. Tänkte det kunde vara snällt att säga att jag ska dra iaf om han nu e förvirrad, borde ju hjälpa honom en del.

För länge sedan, jag har för mig att det var två år sedan, men det kan har varit kortare tid, absolut minst ett år i alla fall hade jag kontakt med en kille. Snygg som satan enligt korten, polisstuderande, trodde det var min drömkille. men så har det av olika anledningar blivit uppskjutet. Nu, idag, lång tid efter har vi änligen träffats och jag kan bara säga WOW! Ja ja, men inte tro, hoppas eller önska något men han verkar så fantastisk. Första gången på länge så känner hjärter dam något, ett intresse...

Båda var väldigt nervösa men dagen flöt på bra. Jag hoppas att jag gjort ett bra intryck. När han stod i en kö så vände han sig, höll min blick och log mot mig och jag kände defenitivt något. Blev nervös o fick lov att vända blicken, inte alls likt mig ska ni veta. Sedan ångrade jag mig o fick lov att försöka säga något smart...hm...

Intensiv vecka och tro det eller ej, Hjärter dam har haft viktigare saker för sig än att skriva här... Sorgliga saker faktiskt. Har hållit på att förlora både mormor och mamma måndag och tisdag, helt sjukt. Tack och lov mår båda bättre och man är sjukt glad att de lever. Vad skulle man egentligen göra om man förlorade sin mamma? Skulle jag aldrig orka med. Älskade mamma, älskade mormor...

Förra helgen pratade jag med Mr U, faktiskt jag som i ett svagt ögonblick hörde av mig. TUr i oturen för han har varit ett bra stöd. Känner inte samma sak för honom längre, de broarna har han bränt, men  vi kan ju umgås tills jag åker (nope, inget sex, bara en famn att kura in sig i vid behov). Man kan ju inte avsky någon för att han INTE var kär i en, men man kan ogilla hans osmidiga sätt.

Har fått mig en tankeställare och påminner alla om att visa era vära och kära hur mycket de betyder för er!

Kramar till alla i denna kalla mörka kväll!

Ni mins att jag sa att Mr M helt otippat har hört av sig igen. Jag undrade vad han ville och han vill ses, nä det har vi inte gjort...

Idag pratade jag med min och Mr Ms gemensamma vän, hon hade pratat med honom när hon riungde hans jobb o han svarade. Han berättade då att han höll på att byta jobb. Vadå då, undrade min vän. Jo, svarade Mr M, det känns som att det är dags för nu vill jag snart skaffa familj och barn.

Blev utmanad av Alla mina pojkar så det är bara att snällt svara :)

Regler:

1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta sju sanningar om dig själv.
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanat.


Sju sanningar

1. Jag har tappat gnistan i dejtande och kan inbilla mig att mina glansdagar är över.

2. Jag är mycket inpulsiv, följer mina nycker, ibland lite väl snabbt...

3. Jag tycker ärr är sexiga...

4. Jag är inte så öppen och lätt att läsa som jag alltid trott...

5. Jag har aldrig haft ett one night stand, har jag fått berättat för mig. Detta pga att de killar som man hamnat i säng med velat dejta efter. Då räknas det visst inte som ett one night stand...

6. Jag har för tillfället en kamp med mig själv att inte höra av mig till två idioter jag träffat tidigare, o det vill jag bara för att vi hade så sjukt bra sex...

7. Jag drar till mig instabila personer som kanske mer skulle behöva en psykolog. Varför??

Nu vet jag inte vilka som har fått svara redan, men jag utmanar iaf: LillaStoraJag, Märtha(om hon inte gått upp i rök), Zinnie

Sådär tjejer, nu e det bara att dela med er av era sanningar :)

Jag satt o skrev ett långt nytt inlägg här om dagen o så försvann det, då blir man lite less....

Igår var det Halloweenfest på Mr tatoos restaurang. Det var trevligt men inget spännande skvaller. Eller min gamla klasskompis e ju flirtig mot mig, trots flickvän, o det hjälpte ine ens att flickvännen blev sur o ville gå hem. När de väl gick hem stannade han kvar inne hos mig så jag fick skjutsa iväg honom till henne. Snacak om att vissa killar inte kan tänka på sina flickvänner... Vill man ha någon annan så får man väl göra slut helt enkelt, man kan inte stöta järnet på någon annan...

Inatt sov  Mr Neighbour här igen...inget kärleksfullt alls, Hjärter Dam ville ha närhet o somna i en famn. Då är det farligt att ha ett ex i grannhuset. Dock glömde hon bort att han kan vara jobbig när han e full och att bli väckt när han kom när hon sovit i tre timmar o kittlade henne var inte enligt planerna...

Rubriken ja.... Jo för det första så har Hjärter dam fått körkort nu, bättre sent än aldrig ;)  Så nu får hon köra bil....men hon vet fortfarande hur man får ett förhållande att fungera....när kommer det körkort på det? Körkort på att träffa bra killar...

Jo i alla fall, när jag satt i bilen påväg hem  lyssnade jag på, ja ni fattar, Winnerbäck... och han sjöng det som står i rubriken, o det är precis så jag känner inför förhållanden. Tror det är därför som jag känner mig så enormt anti :jag orkar inte bli besviken, inte en gång till...

Vet ni vem som hörde av sig idag då? Mr M, skickade sms. Jo, han är ju alldeles för feg för att våga ringa. Trodde inte att han skulle våga höra av sig så här snart!? Människor upphör aldrig att förvåna...

Hjärter dam är hård som sten... Hon är trött på killar, flirta med henne går inte hem... En kille kan lika gärna flirta med en stenvägg för tillfället...så kan man tro om man är hjärter dam...

Och visst är det lite sant, hon har levt under den fasaden i alla fall, gått på den själv, inte påverkats av söta flirtiga pojkar (inte fula heller för den delen)... Det är inte för inte älgarna flockar sig på balkongen (lärde mig ett nytt uttryck av Glimra).

Så igår natt när jag kom hem från ett barnvaktssittande och krupit ner i min stora dubbelsäng så ringe telefonen. Det är mitt ex (Mr Neighbour), han är lite dragen o babblar på...Vad ville du då? undrar jag. Jo, tänkte höra vad du har för the-sorter svarar han, ja kom upp då säger jag o snart ringer det på dörren (jodå, jag har hunnit ta lite ny deo o parfym;) ) Han kryper ner i sängen brevis mig, drar mig i sin famn, vi pratar lite, han e rolig när han e lite full, så pussar han mig, lägger sig tillrätta o somnar. Jag ligger o känns hur jag trivs och då händer det... Tårarna, nu kommer tårarna... då börjar sippra ner för mina kinder. Det var när jag låg där i hans armar, efter att ha fått en puss o han typ somnat som jag började gråta och jag grät för att jag ledsnat på alla grabbar, att jag inte vill ha med dem o göra, men väl där så mindes jag hur jag saknar att ligga i någons famn, någon som håller en nära, pussar en godnatt osv

Jag som trodde jag blivit Riddare Stenhjärta som sket i män....men jag måste säga det, jag insåg hur mycket jag saknar att ligga nära någon.

Jag flyttade iväg, han vaknade. Vad gör du? undrar han nyvaket, tar mig i sin farm igen, då börjar jag gråta på riktigt (kan inte minnas när jag grät senast.) han kramade mig hårt, strök över mitt hår, höll mig hårt i sin famn. Vi var alldeles tysta...

På morgonen sa vi ingenting om situationen. Han kramade mig då också, höll min hand. Jag smög upp o duschade och gjorde mig i ordning. Väckte honom o sa att han fick lov att vakna o gå nu. Vad ska du då? Undrade han. Träffa min reskompis sa jag. Han frågade om hon verkade trevlig. Jag svarade på den och efterföljande frågor, efter en stund sa jag: fast det är en han... Fler frågor...

Sedan tog vi sällskap till hans port, kramades hårt och skildes åt.

Jag undrar lite över vad som farit i honom, vad kom detta ifrån? Kanske var det inte lika farligt då han vet att jag ska åka bort en lång stund, att det inte kommer kunna bli något allvarligt, för allvarligheter skrämmer honom (även om det var han som ville flytta ihop-i hus...innan han freakade ur...)

Min reskompis är by the way fin o trevlig, det känns ju bra...

Nu har hon träffat honom, reskompisen. Blev nervös de sista stegen innan jag skulle se honom på centralen. Var obefogat, han var jättetrevlig och vi har nu  betsämt att det är dags att beställa biljetter. I januari bär det av, jippi!

Han var söt o trevlig o tyckte nog att hjärter dam var lite virrig, jo för det är hon... Han var lite kort bara, det var allt, men man kan ju resa ändå, hehe....

Nu ligger jag under en filt o funderar på att göra i ordning mig inför kvällens´något udda fest ;) Men jag tycker att man ska exprimentera, umgås med olika typer av människor. Jag kanske har skitroligt med dessa... Hm...ska jag leka rik och ta taxi dit, kylan ute säger att det verkar vara en bra idé.

Idag på bussen kom en söt kille o satte sig brevid mig. Jag såg att han kikade lite på mig efter att han hade satt sig. Varför kan man inte börja prata med folk på bussen för, tänkte jag, om man tycker någon e söt liksom. och vet ni vad som hände? han började prata med mig. Dock så skulle han av nästa hållplats, så han tackade för samtalet och lämnade bussen och mitt liv :) Men han fick upp hoppet om att det finns sociala människor i denna känslomässigt frusna stad... 

Hemma efter en härlig kväll med middag tillsammans med mina underbara vänner. Man får fan vara glad att man har dem, mycket viktigare än allt annat.

Bjuden på fest på lördag hos en gammal klasskompis, tänker nog gå dit. Blir sju skoj att träffa nytt folk.

Hjärter dam är påväg upp ur downdräsket, heja heja!